De kommer som ett stadigt vårtecken, när man som mest längtar och trånar efter våren. De älskade vårblommorna. I butikerna så poppar de upp en efter en, och i allt finare exemplar och i olika variationer. En favorit jag har, Helleborus – julros, ser man ofta faktiskt långt innan jul, men det är nu i februari-mars man kan hitta lite olika roliga sorter, och inte bara de vita och limefärgade. För visst är de helt bedårande?
Efter jag har njutit av dem i kruka, så planterar jag ut dem i trädgården – och förhoppningvis så kommer de sedan upp igen i rabatten året efter. Men det är inte alltid jag har sådan tur, för är det något jag kämpar med i min trädgård så är det att få julrosor att trivas. Men jag ger inte upp. Än i alla fall.
En annan bedårande vårblomma är ju Frittilarian – Kungsängsliljan. Den är så fantastisk med sina nickande klockor och sitt riktigt rutiga mönster. Man kan titta och begrunda dessa fina vårlökar och konstatera att verkligen ingen är den andra lik.
Skötselmässigt skiljer den sig lite från våra andra lökväxter vi har nu på våren, och här kommer tre tips från mig hur du får dem att hålla länge;
- Jorden ska hållas fuktig – men övervattna inte!
- Låt dem stå ljust i ett söderfönster om du har dem inomhus.
- Ställ dem gärna svalt på natten, men frostfritt. Har du inget sådant utrymme så fungerar kylskåpet perfekt!
Efter blomningen går det utmärkt att plantera ut även dessa i trädgården. Välj då en plats som är lätt fuktig på våren. Viktigt är att jorden aldrig får bli för blöt, då ruttnar lökarna. Trivs kungsängsliljorna så sprider de sig lätt!
För mig tittar någon enstaka upp i trädgården på vårkanten, men jag tror jag kom på ett ännu bättre ställe jag ska plantera ner dessa lökar när de gjort sitt. Förhoppningsvis kan jag inom något år plocka en liten bukett med kungsängsliljor. Hoppet är det sista som överger en, visst är det så?
Lämna ett svar